söndag 21 juni 2015

För 30 år sedan och idag ♡


JAG - 21/6 1985

Tänk att det är trettio år sedan idag som jag stod brud, då jag hade mitt drömbröllop. Tänk så mycket som hänt under åren sedan dess.... Jag är så tacksam för åren med mannen som jag gifte mig med den där dagen för trettio år sedan. De åren gav mig min tre största kärlekar i mitt liv, mina tre underbara barn. Vi skilde oss 1993 och jag har sedan dess tills barnen flyttade hemifrån haft dem på halvtid och det har genom åren varit väldigt svårt att acceptera. Men jag vande mig vid att så var livet, jag anpassade mina veckor så att jag fick ut bästa möjliga av min tid med dem. Men också att jag gjorde en hel del saker när de var hos sin pappa. De har fått två familjer och idag är de tre självständiga vuxna med fötterna på jorden och jag är så grymt stolt över dem alla tre! 

Igår satt jag och reflekterade över vad mycket jag gått igenom, skilsmässan var en av de första av många sorger som jag genom åren har gått igenom. Men det var inte det som min hjärna mest reflekterade över igår, utan det var allt roligt som jag haft. Hur många glädjor som hänt, de överväger livet i stort. Det är så lätt att glömma allt bra när man går igenom tuffa tider. Jag har ett rikt liv, jag har en finfin kärleksfull familj. De närmaste, barnen, deras respektive och nu ett litet barnbarn och ett till på väg. Min älskade mamma, som ger så otroligt mycket av sig själv både med kärlek och all sin kunskap. Lillasyster med familj och min lillebror, de finns alltid i både glädje och svårigheter. Har ju flera släktingar spridda i landet. Har så många fina vänner, som betyder otroligt mycket. Jag har en lägenhet att fixa och dona i, ett jobb som jag stortrivs med...

Dessutom har jag glädjen att kunna vara kreativ. Det ger energi, det ger mig en vila i både själ och kropp. Mina tankar for som blixtar genom huvudet, det finns så mycket jag vill göra, uppleva och saker jag vill se. Platser jag vill besöka, människor jag vill hälsa på. Då för trettio år sedan hade jag inte en aning om hur livet skulle bli, det är jag tacksam för. Men allt jag gjort, sett och varit med om har gett mig så många insikter och lärdomar. 
 Det har format mig till den jag är idag. 

Jag väljer idag att tänka på de bästa glädjorna. Känner en stor kärlek och tacksamhet för det jag faktiskt har. Jag är lycklig & mitt i livet ♡♡♡


Glad söndag till er alla!

tisdag 9 juni 2015

Att vara eller att inte vara......


Att ha en kronisk sjukdom i kroppen, att varje dag leva med värk. Träningsvärk som hoppar runt lite överallt, som tar över din kropp när du minst anar eller när du helst inte vill.... Den bor där, den betalar ingen hyra, men du kan inte vräka den! Du kan välja om du vill vara din sjukdom, eller välja  om du ska försöka leva som vanligt och göra det bästa av situationen! Jag lever som om den inte finns där, för det mesta! Har ett jobb som jag tokgillar, trivs med arbetskamrater, gillar att diskutera och ventilera. Jag gillar att kunna vara ute i naturen och kunna utmana barnen med min kreativitet. Jag gillar att vara med mina nära och kära, uppskattar egen tid. Läsa, handarbeta, använda min Ateljé eller att träffa mina scrapvänner och tillbringa en dag med kreativitet. Jag njuter av min kreativitet på många olika sätt, jag tilltalas av glada färger, mönster och former. Jag har lärt mig att återigen uppskatta livet och dess utmaningar. Dessutom finns nu ett litet barnbarn att sniffa på, att tillbringa tid med och ett till som anländer i slutet av sommaren......

Så kommer den där hyresgästen som bor i din kropp och övertar din kropp....
Över en natt dyker den upp, gör att du inte kan ta dig ur sängen,  när du väl gör det inser du att det går inte att ta dig till jobbet.  Värken är orimligt jobbig, du kan knappt röra dig i din lya. Höfterna värker, benen bultar och fötterna känns som tredubbla i både bredden, snedden och höjden.....

Fibron har slagit ut dig, besegrat dig och du får lyfta telefonluren och ringa till jobbet som du tokgillar och säga: Det går inte, jag kan inte jobba idag. Inom dig gråter du, det är skuldkänslor att vara sjuk igen. Fast det är två månader sedan sist. För värken betydligt längre sedan.... Inom dig börjar det byggas upp en ångest, hur länge ska det bli denna gången. Värken sitter där den en gång satt, den där gången 1998 som du fick din diagnos, fibromyalgi! Rädsla, oro och trötthet. Det blir en hel vecka hemma från jobbet. En vecka med att sova, 12-16 timmar/dygn, många dåliga TVserier och repriser en del bra. Lite läsning och mycket tid för återhämtning och reflektion. 

DU, är mycket bättre på att ge dig själv regelbunden återhämtning,  DU är så bra på att Lyssna på kroppens signaler. DU har många fler verktyg att hantera dig själv med nu än då. DU vet att du inte är din sjukdom.... Jag gick och jobbade igen igår.  Tack vare finfina kollegor, fantastiska barn och en "rullpall" så gick det hyfsat. I morse, kände jag oro, över hur skulle det gå. Inom mig visste jag att det enda som skulle hjälpa var min vilja av stål.  Inga klyschor som "att gilla läget" skulle hjälpa mig idag! Det var med tunga steg som jag började gå till bussen! 

Halvvägs ner till bussen drog jag några djupa andetag, kände doften av syren. Solen strålade på en klarblå himmel, inte ett moln så långt ögat kunde nå! Efter ett inlägg på FB, fick jag fina hejaropoch kramar skickade till mig. En tjej som jobbar i köket påförskolan kom in till mig direkt på morgonen och sa att jag behövde en kram Idag ♡ Min närmaste kollega har stöttat och peppat mig, det var varmt och skönt ute under förmiddagens utevistelse. Ett mycket bra utvecklingssamtal med en förälder med en eloge för mitt arbete, ett barns egengjorda sagobok, ett annat barns skratt som kom bubblande upp från magen. Fick ett meddelande av min"sms-räddare" Små små saker som gjort min dag! För den gick bra, jag vilade efter jobbet och nu ikväll känns det OK. Värken är där, men den äter mig inte som i morses. Tror så mycket beror på hur man tar det, vilken attityd jag tillslut orkade ha till mig själv. Vädret, denna senaste tiden är den stora energitjuven och orsaken till mitt skov denna gången. Så kväll väljer jag att tänka på allt det som gjorde min dag till en finfin dag ♡♡♡

CREA DIEM - SKAPA DAGEN 


onsdag 3 juni 2015

Ett hundra dagar......


Ett hundra dagar kvar, till min 55-årsdag ♡ Jag har kommit en bra bit på väg med mina mål på vägen till MittBästaJag! Minskat både i mått och vikt.  Men ibland kommer själva livet lite emellan och då tar jag en paus... Från att motionera, göra bra val och då tillåter jag mig själv att stanna upp.

När man lever med en kronisk sjukdom som jag gör, med fibromyalgi så får jag ibland acceptera att livet pausar. Att vila bort värken är inget som funkar, inte heller att nonchalera den och bara köra på funkar. Oftast klarar jag mig bra med att ge mig själv tid för att bara vara. Men just nu måste jag erkänna för mig själv att det är flera parametrar som ligger bakom denna veckans värkskov. Att inte lyssna på kroppen i tid, att slå dövörat till och att tro att jag är bättre i kroppen än vad jag är. Att jobba fem dagar  i  veckan även om det blir färre timmar varje dag under några veckor. Att jag varit för slarvig med varmt om benen och  suttit i drag. Att vädret är rena rama skiten, med blåst, regn och rusk i flera veckor utan något uppehåll för lite varmare. Att jag  gjort en massa roligare saker än att bara vara..... Ja, det är flera faktorer som just nu gör att jag fått stanna hemma från jobbet. Det blir en hemma dag i morgon också.... Skrutt, skit, urk, blääää och dödens tråkigt!!! Ibland är det svårt att acceptera läget. Men efter dagens promenad till närmaste matbutik som brukar ta 10 min men idag tog 20 min enkel väg kan jag börja inse att jag är inte OK. Värken är värre än värst, benen, fötterna, ryggen och huvudet! Men det blir väl ett slut även på detta.

Under tiden som jag väntar ut värken, så stoppar jag i mig en och annan värktablett, sover mycket och länge, läser och äter portioner från frysen! Jag stickar, virkar och avslutar en del projekt i soffhörnet med filten om benen, ser en del dåliga TV-repriser och en del sevärda program :) Försöker fördriva tiden med sådant som laddar mina energi depåer och batterier. Tänker också att det kunde varit värre....

100 dagar kvar, till målet av min resa till MittBästaJag ♡
 Än finns det hopp om att jag är färdig med de flesta av mina delmål tills dess ♡

♡ CREA DIEM & CARPE DIEM ♡

måndag 1 juni 2015

Nu är hon här Världens sötaste lilla Pyre ♡♡♡♡



Här är hon, min nya förälskelse ♡ Mitt lilla barnbarn Lykke. 17 maj anlände hon denna världen och hade med sig en massa kärlek till oss alla. Hon är alldeles underbar mitt lilla Pyre, Prinsessan Lykke mitt första lilla barnbarn. 


Igår firade vi Morsdag,  fyra generationer tillsammans ♡♡♡
Mormorsmor,  Mormor, Mamma & Lykke.

Det är lycka och kärlek på högsta nivå! Njuter av varenda minut och jag blir bortskämd med foton per sms nästan varje dag..... Tack för det älskade Johanna & David. Nu längtar jag till augusti då ytterligare ett litet Knyte ska anlända.... Mitt andra barnbarn, så efterlängtad och jag är så nyfiken på den lilla/lille. 

Ja livet är allt bra underbart just nu ♡

CREA DIEM
.