lördag 8 oktober 2016

Sötaste söta, min lyckopiller



Jag verkligen älskar tid med dessa små, att vara med dem är som att vara i en stora bubbla. Fylld av lycka, tid, iakttagande, lyssnade, full av ork och skratt. Jag njuter, jag fylls på av ännu mer energi och jag verkligen njuter......


Dessa foton är tagna av FotoHosJohanna, min äldsta dotter håller på att starta upp sin egen fotofirma. Så fotocred till henne... Idag har jag hängt med lilla A, hade lyckan att få en kopp kaffe hos bästa Mamman och då var även lilla L och J med en stund. Oo heter jag enligt Lilla L, fint namn på en Mormor. Jag älskar er små ända upp till stjärnorna och tillbaka Varje dag, varje stund ❤️

Carpe Diem ❤️

söndag 2 oktober 2016

Med huvudet fullt av minnen.....



God Morgon Världen! Att vakna i någons gästrum och känna sig som hemma...
Det är en alldeles fantastisk känsla av välbefinnande. Trots den sena kvällen, sitter jag här i gästsängen och mår hur bra som helst. Jag är fylld av tacksamhet över gårdagen, en dag som bestämdes i våras och som nu är över på ett sätt!

Tänk er att möta de människor som du tillbringade så många timmar med varje dag under två år. Två år av studier, praktik, diskussioner, roligheter, bus, skratt, glädje, funderingar, tankar om ditt blivande yrke... Det gjorde jag igår! Mötte 18 av 24 kvinnor som jag delade min vardag med! Så underbart! Kan inte beskriva det på annat sätt, minnen väcktes till liv igen, saker vi gjort men förträngt! Utflykter, lektioner,  närmiljön vi bodde i, staden vi utforskade. Mycket finns kvar, men också mycket har förändrats. Minnen man förträngt när man lever mitt i livet och det är ju helt naturligt. Men så mycket jag upplevde de här två åren i Jönköping, augusti 1979- juni 1981. Igår var det dags för återträff! Med fika i Pingstkyrkan, promenad genom staden, kika på gamla skolan som nu är studentboende, gå förbi den nya Högskolan, som inte är så ny längre. Sen tillbringade vi nästan sex timmar, på ett super mysigt ställe precis i min smak. Med udda möbler och porslin, små bord med möjlighet att samtala med några i taget. Super god mat, enkelt, gott och så mycket glädje. 

Vi tillbringade timmar med att prata, om vad alla gör nu. Hur många är egentligen kvar i yrket, vilka gör något helt annat? Vi pratade om livet, det liv som format oss till den vi är nu. Tänk att många är kvar i branschen, men gjort olika saker genom åren. Det var tre som gör något annat helt annat idag, annars är vi kvar inom det vi en gång valde. Antingen med barnen, som chef eller som specialpedagog, pedagogista. Tiden bara försvann, tur att jag skulle sova över så möjlighet finns till mer prat nu på morgonen innan jag åker hemåt Borås igen
Idag är jag så uppfylld av känsla av att knytit ihop säcken. 

Jag är tacksam över att åter mött några av de som spelat så stor roll i mitt liv, som en osäker 20 åring. Jag har återknutit vänskapsband, och jag tänker inte släppa taget. Även om man inte möts i det levande livet varje dag, varje vecka, eller ens varje år. Finns det helt andra möjligheter att hålla kontakten nu mot då. Social medier, genom ett sms eller genom möten. Det är så härligt, 35 år är en ofantligt lång tid. Men tidsspannet känns inte så....

Glad Söndag! Hoppas ni njuter av en härlig dag, jag hoppas på en promenad längs Vättern innan jag tar bussen hem mot Borås. ❤️