Att vara eller att inte vara......

Att ha en kronisk sjukdom i kroppen, att varje dag leva med värk. Träningsvärk som hoppar runt lite överallt, som tar över din kropp när du minst anar eller när du helst inte vill.... Den bor där, den betalar ingen hyra, men du kan inte vräka den! Du kan välja om du vill vara din sjukdom, eller välja  om du ska försöka leva som vanligt och göra det bästa av situationen! Jag lever som om den inte finns där, för det mesta! Har ett jobb som jag tokgillar, trivs med arbetskamrater, gillar att diskutera och ventilera. Jag gillar att kunna vara ute i naturen och kunna utmana barnen med min kreativitet. Jag gillar att vara med mina nära och kära, uppskattar egen tid. Läsa, handarbeta, använda min Ateljé eller att träffa mina scrapvänner och tillbringa en dag med kreativitet. Jag njuter av min kreativitet på många olika sätt, jag tilltalas av glada färger, mönster och former. Jag har lärt mig att återigen uppskatta livet och dess utmaningar. Dessutom finns nu ett litet barnbarn att sniffa på, att tillbringa tid med och ett till som anländer i slutet av sommaren......

Så kommer den där hyresgästen som bor i din kropp och övertar din kropp....

Över en natt dyker den upp, gör att du inte kan ta dig ur sängen,  när du väl gör det inser du att det går inte att ta dig till jobbet.  Värken är orimligt jobbig, du kan knappt röra dig i din lya. Höfterna värker, benen bultar och fötterna känns som tredubbla i både bredden, snedden och höjden.....

Fibron har slagit ut dig, besegrat dig och du får lyfta telefonluren och ringa till jobbet som du tokgillar och säga: Det går inte, jag kan inte jobba idag. Inom dig gråter du, det är skuldkänslor att vara sjuk igen. Fast det är två månader sedan sist. För värken betydligt längre sedan.... Inom dig börjar det byggas upp en ångest, hur länge ska det bli denna gången. Värken sitter där den en gång satt, den där gången 1998 som du fick din diagnos, fibromyalgi! Rädsla, oro och trötthet. Det blir en hel vecka hemma från jobbet. En vecka med att sova, 12-16 timmar/dygn, många dåliga TVserier och repriser en del bra. Lite läsning och mycket tid för återhämtning och reflektion. 

DU, är mycket bättre på att ge dig själv regelbunden återhämtning,  DU är så bra på att Lyssna på kroppens signaler. DU har många fler verktyg att hantera dig själv med nu än då. DU vet att du inte är din sjukdom.... Jag gick och jobbade igen igår.  Tack vare finfina kollegor, fantastiska barn och en "rullpall" så gick det hyfsat. I morse, kände jag oro, över hur skulle det gå. Inom mig visste jag att det enda som skulle hjälpa var min vilja av stål.  Inga klyschor som "att gilla läget" skulle hjälpa mig idag! Det var med tunga steg som jag började gå till bussen! 

Halvvägs ner till bussen drog jag några djupa andetag, kände doften av syren. Solen strålade på en klarblå himmel, inte ett moln så långt ögat kunde nå! Efter ett inlägg på FB, fick jag fina hejaropoch kramar skickade till mig. En tjej som jobbar i köket påförskolan kom in till mig direkt på morgonen och sa att jag behövde en kram Idag ♡ Min närmaste kollega har stöttat och peppat mig, det var varmt och skönt ute under förmiddagens utevistelse. Ett mycket bra utvecklingssamtal med en förälder med en eloge för mitt arbete, ett barns egengjorda sagobok, ett annat barns skratt som kom bubblande upp från magen. Fick ett meddelande av min"sms-räddare" Små små saker som gjort min dag! För den gick bra, jag vilade efter jobbet och nu ikväll känns det OK. Värken är där, men den äter mig inte som i morses. Tror så mycket beror på hur man tar det, vilken attityd jag tillslut orkade ha till mig själv. Vädret, denna senaste tiden är den stora energitjuven och orsaken till mitt skov denna gången. Så kväll väljer jag att tänka på allt det som gjorde min dag till en finfin dag ♡♡♡

CREA DIEM - SKAPA DAGEN