Den går aldrig över, saknaden efter pappa.... Den är inte intensiv varje dag, men den finns där inom mig. Från Farsdag i november till pappas födelsedag 2 december bär jag något inom mig, som en klump så har det varit sedan pappa dog 1996, 58 år gammal. Vissa år mer än andra, också mycket beroende på hur resten av mitt liv sett ut. Jag har en stark känsla av samhörighet med något, som finns runt mig som ett skydd. En slags Skyddsängel som finns nära mig, jag har flera men pappa känns på ett speciellt sätt. Han, den långa mannen, med skjortan som aldrig räckte till på armen.... Pappa lärde mig så mycket, många praktiska saker som gjort att jag genom livet klarat mig själv på många sätt. Men ocksa ett engagemang för andra människor och för föreningslivet som betytt mycket för mig. Jag känner en stor sorg att pappa inte fått vara med om många händelser och också en glädje att han sluppit andra. Hans dåliga hjärta orkade inte till slut och han bara somnade en dag efter maten.... Med ett fridfullt leende på läpparna. ♥ Idag är det pappas födelsedag, 76 år skulle han blivit. Pappa jag saknar dig varje dag, men du finns inom mig!! Tack för allt du gett mig!!
Ta hand om varandra! ♥ Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar