Ibland faller jag....

Utanför mitt fönster smattrar det på fönsterblecket...

Innanför sitter jag djupt nedsjunken i min soffan, dricker en kopp te och tittar på ljusen som brinner. På TV har "Så mycket bättre" precis slutat. Jag är berörd, djupt berörd av musiken. Det är flera artister som lyckats ikväll, precis som vanligt! Men jag är mest berörd av Lisa Nilsson, än en gång sjunger hon orden som skulle kunnat handla om mig och mitt liv. "Jag har ett nytt liv, du skulle bara se.... Ingenting är gratis, nu har jag inga tårar kvar!" Så sanna ord, så mycket tankvärdeheter i en text!

Genom åren så har jag lyssnat mycket på Lisa Nilsson, Niklas Strömstedt, Marissa Horn och Peter LeMarc. Gillar att lyssna på svenska artister och svenska texter. Det har hjälpt mig att läka! Jag känner mig läkt, min själ, mitt eget jag är mitt numera och helt! Det är en obeskrivlig känsla. Att vara trasig, det tär! Jag njuter av att det är mitt liv, sakta tar jag mig utanför komfortzonen. Gör saker som jag förnekat mig själv de sista åren genom att inte känna mig bekväm i alla situationer. Igår var jag på AW med jobbet, vi började på The Factory och åt god mat, sedan blev det ett besök på Bishop. Jag verkligen gillar det stället, får bli fler besök där framöver. Miljö som känns trevligt och gott att dricka.

Redan i går när jag vaknade visste jag att det skulle bli en tokig "fibrodag" så väl jag känner min kropp. Klarade min jobb dag med mindre fadäser, AW hade jag dragit i hop så det var bara att gilla läget och det varjätte trevligt. Men idag, vakande jag först kl 9, insåg att detta inte kommer att fungera. Tog två värktabletter och somnade om, vakande 13.30.... Inte så himla roligt, värken är verkligen knasig, det hettade runt axlar, armbågar, knäna och fotleden. Varmt och ömt, en olustig känsla.... Nu ikväll, känns det något bättre, men en hel dag har gått till att reparera mig. Tråkigt, ja! Men absolut nödvändigt. Jag lämnade återbud till min dotter S, och hennes lilla familj att lunchen idag fick ställas in. Det gjorde ont i hjärtat men även det nödvändigt. Även här har jag blivit bättre på att lyssna på vad kroppen faktiskt säger mig! Vila, du har igen det sen! 

Känner mig stolt över mig själv, att säga nej till någon annan för att jag själv mår bäst av det är inget jag gjorde förr. Kanske en orsak till att jag har fibromyalgi. Jag mår oftast väldigt bra, men då och då så får jag sällskap av ett skov. Det är fortfarande svårt att förhålla mig till det, men jag är bättre på att lyssna, stanna upp och ta hand om mig själv. Så i morgon, tänker jag på mig själv och vilar ytterligare en dag. På måndag ser jag fram emot tid med min äldsta dotter och dotterdotter. Hoppas på att jag även får träffa min andra dotter och dotterdotter. 

Carpe Diem! Säg ja till dig själv! Aase