Det är det här med tålamod.....

 

Brist på tålamod eller frustration?? Just nu känns det där motståndet på vägen... Det går för sakta, det händer för lite! Ja, jag vet att det är en process, det tar tid och jag ska ge det tid. Men ändå knackar den där lilla "präktiga-filuren-som-ska-tala-om-hur-jag-ska-göra" på min axel ♥ Jag tror mig veta hur det ska vara, så hittar jag något "nytt", läser något som kastar omkull mina planer. Löpsedlarna prackar på mig "quikfix tips" - gör så här, bästa tipset för att gå ner i vikt.... Känner ni igen det?? Igår kväll innan jag skulle somna fladdrade det runt i huvudet en massa tankar som hindrade mig att komma till ro.... Jag klankar väldigt lätt ner på mig själv, tycker inte att jag duger, jag kan väl inte ge någon annan något osv. Ändå får jag bevis på bevis på att det inte är så!! När ska jag försöka förstå att jag duger precis som jag är??? Usch, jag blir så frustrerad när min "livsryggsäck" tar över min hjärna och mina tankar, när det stör min sömn och när jag inte ser min egen process.....

 

Blir allt trött på mig själv, när hjärna, känslor och kropp inte är överrens.... ♥

 

Ny vecka, nya möjligheter nu tar jag tag i dagen!

 

Kramar till dig som läser detta!