Så synd

 

Så synd att kylan, den höga klara luften och solskenet försvann.... Det var ju så vackert ute, humöret steg flera nivåer och allt kändes mycket lättare. Just nu är jag och kroppen osams! Kroppen gillar inte detta med väderomslag och jag gör tappra försök att muntra upp den, just nu har den en varm skön filt omkring sig. På bordet står en mugg med varmt te....  Det känns både här och där att det slagit om till regn, grått, fuktigt och mulet.... Men egentligen har jag det rätt gott ändå, vill liksom bara inte känna av den fysiska kroppen så himla tydligt!

 

Jag får kika igenom mina fina bilder från min kreativa retreat helg och minnas den sköna stunden på isen och allt det vackra som vi såg och hoppas det kommer tillbaka igen.... Vintern är väl inte slut den 28 januari? Den kommer säkert snart igen, hoppet finns i alla fall....

 

Carpe Diem! ♥