När balansen, härvarande och livet inte går hand i hand

Årets ord, härvarande.... 

Funkar dåligt, att vara här och nu! Är helt slutkörd, orkar jobba, göra något roligt som att gå på mina MaryKay möten och att hålla Sköna Stunder. Hänger med mina små guldklimpar. 

MEN?... Sen är det liksom ingen ork över. Vissa kvällar sjunker jag djupt ner i soffan, under filten och orkar absolut ingenting! Fryser, huvudet dunkar och att ta sig från soffan till sängen är ett helt företag.

Lyan börjar förfalla, har ingen lust att fixa och orkar inte laga mat.... Behöver inte fundera så länge på varför, det vet jag egentligen, för det har varit långa tuffa månader! Just nu är det lugnt på ett speciellt sätt, för det är en helt annan känsla över min vardag på jobbet. Det flyter på, det händer saker och ansvaret är inte längre bara mitt. Då föll jag, hårt och är helt naturligt inte alls konstigt när jag kunde släppa taget lite. 

Planen för november är: Gå till jobbet, gör det lilla och var nöjd med det. Snart, alldeles snart händer det mer grejer som kommer underlätta för mig jobbmässigt. Sedan kanske detta jobb år är tillända. Med att att byta kollegor flera gånger, nio stycken med korta eller något längre vikariat med mig som den beständiga i ett arbetslag har krävt sitt av mig som pedagog. Där finns ingen rättvisa över huvudtaget!! Sen kan andra kollegor prata om 100% rättvisa.... Hmmm, hur tänkte de där? Att inte kunna påverka, att bli ställd inför fullbordat faktum och att bli lite "nonchalerad" är inte rättvist!! Allt som hänt sista året med jobbet har varit bortom min kontroll, jag har verkligen inte kunnat påverka det! 

Jag har själv tagit tag i mitt välmående. Begärt att få komma till Previa, kommunens företagshälsovård, där har jag nu tid bokad. Behöver få prata, landa och hjälp att släppa för att gå vidare. När sömnen är obefintlig vissa nätter, när stressen knyter sig och när magen lägger av är det något som inte stämmer. Att inte ha lust, ork eller energi till det som jag egentligen brinner för. När jag sitter av tid, slö surfar på FB, Instagram istället för att göra det jag brukade göra, vara kreativ. Det oroar mig, samtidigt som jag känner att: Vad medveten jag blivit och så tillåtande jag är mot mig själv. Tänk vad jag lärt mig de sista åren om mig själv. Det är ingen idé att pressa fram något från mig själv. Jag försöker vara nöjd med ett litet steg, en liten sak jag gör jobbmässigt och att jag är bra som jag är. Good Enough! 

NU ska jag försöka sova, andas och koppla av! I morgon är det en ny jobbdag, den sista denna veckan. Fredagsmys med Världens bästa Ally och hennes föräldrar borde fylla på må bra kontot tillräckligt för att orka ta tag i lyan på lördag, Kanske!! Viktigast är att jag är ok, att jag känner lugn Resten kommer senare...... 

Kram!