lördag 9 februari 2013

Livet

Snart två och ett halvt år, sedan jag fyllde 50år....
 
Tiden går fort, och det har hänt oerhört mycket! Jag har fått, ( efter mycket slit ) ett nytt liv. Livet som singel, livet i staden.... Så som livet är just nu. Det har många gånger varit en oerhört tuff väg att vandra, många saker har gjort ont, j-ligt ont!! Men nu är jag på banan igen, nu vandrar jag för det mesta uppe på vägen, inte i dikena eller i/under dyn.Vart den leder vet jag inte men det känns bra, spännande och roligt. Är allt lite nyfiken på vart det kan leda mig...
 
Det finns så många saker jag vill göra, jag har en spännande vår framför mig. Jag ska göra saker som jag aldrig trodde var möjligt, saker jag innerst inne längtat efter men inte trott vara något för mig. Berättar gör jag när mer har fallit på plats. Men det är sååååå spännande....
 
Jag njuter livet en liten stund i taget. Jag har lärt mig att jag behöver pauser då och då. Att inte bara köra på utan stanna upp vid olika andningshål för att samla på mig mer energi. Mina andningshål ser olika ut, det kan vara tid med mina barn eller en mindfulnessövning. Det kan också vara fika med en vän eller en stund i min kreativa hörna. En hel dag i soffan med en bra bok och stora muggar med te.  Allt som ger mig positiv energi. Jag har också fått lära mig att välja bort energi tjuvar, det där som tar mer än det ger. Det är inget för mig!
 
Jag har lärt mig mycket om mig själv på min resa i dikena, där är inte speciellt trevligt att vara men ack så nödvändigt för att komma vidare. Jag har bytt jobb tänk det trodde jag aldrig, att jag skulle återvända till förskolans värld efter alla år inom skolan. Men ack så nöjd jag är, så bra jag trivs och så rätt det var för mig just nu... Dessutom har jag valt att vidareutbilda mig till atlejerista. Vart det leder vet jag inte det har jag inte svar på precis just nu men det ger sig. Det ger så mycket att lära mig en massa nya saker att det är värt det, oavsett vart den vägen leder.
 
Jag trivs med mig själv, visst det finns vissa skavanker jag vill ha bort. Så som lite kilon här och där. Slippa vara anfådd varje gång jag går för fort uppför trappan här hemma. Några olater som jag skulle behöva träna bort finns säkert också. Men allt det har mindre betydelse just nu för jag har hittat ett nytt liv. Till glädjen, till spänningen och nyfikenheten vart livet kan föra mig. Det hänger ju på mig själv, att våga ta det där hoppet över diket och inte landa mitt i. Mitt liv och mitt ansvar, för så är det eller hur? Det finns en mening med allt och man får inte mer än man klarar av sägs det. Nu är det min tur att ta för mig av livet och njuta av det! En stund i taget....
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar