När det inte blir som man tänkt sig....

Nytt år 2017

Nytt år, nya möjligheter och nya utmaningar...

Känner mig inte alls redo att ta tag i ett nytt år. Att starta ett nytt år på minus på energikontot känns inte alls bra! Så är det just nu för min del, minus minus! All energi är borta, försöker att lyssna på dem som är lite klokare än jag själv. Psykologen på Previa, läkaren på vårdcentralen och mina närmaste kollegor. De säger att jag ska vila, vila ikapp den förlamande tröttheten, hur ska jag lyckas med det? Jag sover, vilar, virkar, läser och äter. Jag har varit ute på promenad nästan varje dag, idag blir det ingen. Jag laddar för Ivanhoe, tradition väl värd att att hålla fast vid. 

Imorgon är det dags för provtagning, måste lämna några rör blod! Ämnesomsättning, sköldkörtel, kolesterol, D & B vitamin mm ska kollas upp. Hoppas de hittar något för benen värker värre än värst, yrseln kommer och går, trött, tappar hår, ingen direkt matlust, sömnstörningar.... Egentligen vet jag vad grunden beror på, den är nu i ordningsställd och jag hoppas att det blir bättre. Eller rättare sagt jag vet att det kommer bli bättre. Det som dränerat mig, det som tagit min energi och stört mig är borta! Hurra!! Jag ser fram emot mycket nytt som ska komma, men när inte ens det som brukar fylla på mina energidepåer hjälper! Då blir även jag orolig!!! Tror att detta är grunden till min inre oro, att det är något större fel på mig.... 

Att vara kreativ har räddat mig så många gånger, men denna gången försvann lusten, orken och det som kan trigga igång mig fanns inte kvar. Jag är på väg igen med att göra något kreativt, men inte alls som förut. Saknar det, saknar att sätta mina händer i något och bara vara borta i timmar i flowet. Det där att glömma tid och rum.... Längtar tillbaka till det!! 

Att tillbringa tid med mina små, det har hjälpt till viss del, liksom mitt MaryKay. Men den riktiga gnistan, längtan och lusten finns gömd inom mig. Ska allt lura fram den, gäller bara att hitta rätt triggerpunkt... 

För det är nytt år, det ger nya möjligheter och jag ska komma tillbaka till lusten, glädje och skrattet igen. Jag saknar det som är JAG. Den här trötta, vilsna, vimsiga och splittrade människan är inte jag!! Sjukskriven 100 % är resultatet av att jag tillåtit mig gå ner mig, att jag låtit energitjuvar ta över min energi. Endast samvete, plikttrogenhet och arbetsmoral har hållt mig på banan. Nu ska jag hitta resten också.... Lusten, glädjen, skrattet och gnistan, visa mig vägen till er! Jag är redo ❤️

Gott Nytt År! Jag kommer tillbaka, ska bara vila lite till....

Crea Diem! Kram Aase

Jag älskart, det fyller på!!

Det finns något som fyller på min energi, något som är så underbart, energigivande, roligt och utvecklande. Nämnligen att vara fristående hudvårdskonsult för Mary Kay. Jag fullkomligt älskar det.

Alla möten med underbara kvinnor, som vill må lite bättre, som vill vara rädda om sin hud. Kvinnor som kanske vill lägga en ny makeup look, testa lite nya färger på sina ögonskuggor. Gillar konceptet som vi jobbar efter, att få prova innan de köper något. 100 % nöjdhetsgaranti om du inte tål produkterna och de är så bra. Min hy är så fräsch, med minimalt med finalinjer och rynkor. Jag älskar alla makeup looker som jag testar. Vissa veckor har jag en ny varje dag, även till jobbet! Det får mig att må lite bättre.

Men det som Mary Kay ger mig allra mest är den personliga utvecklingen. Att våga komma utanför min komfortzon, att klä mig i min svarta kjol och top, ta på mig högklackat och kavajen. Jag känner mig snygg, får en annan hållning! Att jag dessutom fått ett gäng nya vänner är alldeles underbart. Det finns en grundsyn, värdegrund i Mary Kay, GoGive som innebär att vi hjälps åt, utan att förvänta sig något tillbaka. Vi har festliga Awardsnight då vi firar kvartalet som gått, vi har Unitmöten med utbildning, Gästkvällar och konferenser. Det är såååå kul, jag är så grymt glad att jag tackade ja till frågan jag fick! 

Vi startar alla på samma sätt med ett starterkit, sen kan du göra precis så mycket eller litet du själv vill. 

Jag berättar gärna för dig om du vill veta mera, för även du kan börja 💗💗💗

Crea Diem!! 

Nu blev det så igen.....

Jag hade en plan, en tanke! Men det blev ingenting.....

Istället har jag tillbringat dagen utan att göra något mer än att slö titta på TV, läst, surfat runt på nätet. Har fått en promenad ute i det frostiga vintriga vädret men det är också allt.....

Ja så blir det rätt ofta just nu, det blir inget gjort av alla tankar och idéer. Idag stressar det mig inte. Men snart börjar det nog göra det.... Vill ta mig ur den här "jag-får-inget-gjort-dvalan" Men hur sjutton gör jag det..... frustrerande! Blir så ledsen för allt jag mött, för allt som tagit med energi och lust.

Ändå mår jag bra, vad kluvet detta är! I morgon tar jag tag i det......

Carpe Diem ❤️

När balansen, härvarande och livet inte går hand i hand

Årets ord, härvarande.... 

Funkar dåligt, att vara här och nu! Är helt slutkörd, orkar jobba, göra något roligt som att gå på mina MaryKay möten och att hålla Sköna Stunder. Hänger med mina små guldklimpar. 

MEN?... Sen är det liksom ingen ork över. Vissa kvällar sjunker jag djupt ner i soffan, under filten och orkar absolut ingenting! Fryser, huvudet dunkar och att ta sig från soffan till sängen är ett helt företag.

Lyan börjar förfalla, har ingen lust att fixa och orkar inte laga mat.... Behöver inte fundera så länge på varför, det vet jag egentligen, för det har varit långa tuffa månader! Just nu är det lugnt på ett speciellt sätt, för det är en helt annan känsla över min vardag på jobbet. Det flyter på, det händer saker och ansvaret är inte längre bara mitt. Då föll jag, hårt och är helt naturligt inte alls konstigt när jag kunde släppa taget lite. 

Planen för november är: Gå till jobbet, gör det lilla och var nöjd med det. Snart, alldeles snart händer det mer grejer som kommer underlätta för mig jobbmässigt. Sedan kanske detta jobb år är tillända. Med att att byta kollegor flera gånger, nio stycken med korta eller något längre vikariat med mig som den beständiga i ett arbetslag har krävt sitt av mig som pedagog. Där finns ingen rättvisa över huvudtaget!! Sen kan andra kollegor prata om 100% rättvisa.... Hmmm, hur tänkte de där? Att inte kunna påverka, att bli ställd inför fullbordat faktum och att bli lite "nonchalerad" är inte rättvist!! Allt som hänt sista året med jobbet har varit bortom min kontroll, jag har verkligen inte kunnat påverka det! 

Jag har själv tagit tag i mitt välmående. Begärt att få komma till Previa, kommunens företagshälsovård, där har jag nu tid bokad. Behöver få prata, landa och hjälp att släppa för att gå vidare. När sömnen är obefintlig vissa nätter, när stressen knyter sig och när magen lägger av är det något som inte stämmer. Att inte ha lust, ork eller energi till det som jag egentligen brinner för. När jag sitter av tid, slö surfar på FB, Instagram istället för att göra det jag brukade göra, vara kreativ. Det oroar mig, samtidigt som jag känner att: Vad medveten jag blivit och så tillåtande jag är mot mig själv. Tänk vad jag lärt mig de sista åren om mig själv. Det är ingen idé att pressa fram något från mig själv. Jag försöker vara nöjd med ett litet steg, en liten sak jag gör jobbmässigt och att jag är bra som jag är. Good Enough! 

NU ska jag försöka sova, andas och koppla av! I morgon är det en ny jobbdag, den sista denna veckan. Fredagsmys med Världens bästa Ally och hennes föräldrar borde fylla på må bra kontot tillräckligt för att orka ta tag i lyan på lördag, Kanske!! Viktigast är att jag är ok, att jag känner lugn Resten kommer senare...... 

Kram! 

Sötaste söta, min lyckopiller

Jag verkligen älskar tid med dessa små, att vara med dem är som att vara i en stora bubbla. Fylld av lycka, tid, iakttagande, lyssnade, full av ork och skratt. Jag njuter, jag fylls på av ännu mer energi och jag verkligen njuter......

Dessa foton är tagna av FotoHosJohanna, min äldsta dotter håller på att starta upp sin egen fotofirma. Så fotocred till henne... Idag har jag hängt med lilla A, hade lyckan att få en kopp kaffe hos bästa Mamman och då var även lilla L och J med en stund. Oo heter jag enligt Lilla L, fint namn på en Mormor. Jag älskar er små ända upp till stjärnorna och tillbaka Varje dag, varje stund ❤️

Carpe Diem ❤️

Med huvudet fullt av minnen.....

God Morgon Världen! Att vakna i någons gästrum och känna sig som hemma...

Det är en alldeles fantastisk känsla av välbefinnande. Trots den sena kvällen, sitter jag här i gästsängen och mår hur bra som helst. Jag är fylld av tacksamhet över gårdagen, en dag som bestämdes i våras och som nu är över på ett sätt!

Tänk er att möta de människor som du tillbringade så många timmar med varje dag under två år. Två år av studier, praktik, diskussioner, roligheter, bus, skratt, glädje, funderingar, tankar om ditt blivande yrke... Det gjorde jag igår! Mötte 18 av 24 kvinnor som jag delade min vardag med! Så underbart! Kan inte beskriva det på annat sätt, minnen väcktes till liv igen, saker vi gjort men förträngt! Utflykter, lektioner,  närmiljön vi bodde i, staden vi utforskade. Mycket finns kvar, men också mycket har förändrats. Minnen man förträngt när man lever mitt i livet och det är ju helt naturligt. Men så mycket jag upplevde de här två åren i Jönköping, augusti 1979- juni 1981. Igår var det dags för återträff! Med fika i Pingstkyrkan, promenad genom staden, kika på gamla skolan som nu är studentboende, gå förbi den nya Högskolan, som inte är så ny längre. Sen tillbringade vi nästan sex timmar, på ett super mysigt ställe precis i min smak. Med udda möbler och porslin, små bord med möjlighet att samtala med några i taget. Super god mat, enkelt, gott och så mycket glädje. 

Vi tillbringade timmar med att prata, om vad alla gör nu. Hur många är egentligen kvar i yrket, vilka gör något helt annat? Vi pratade om livet, det liv som format oss till den vi är nu. Tänk att många är kvar i branschen, men gjort olika saker genom åren. Det var tre som gör något annat helt annat idag, annars är vi kvar inom det vi en gång valde. Antingen med barnen, som chef eller som specialpedagog, pedagogista. Tiden bara försvann, tur att jag skulle sova över så möjlighet finns till mer prat nu på morgonen innan jag åker hemåt Borås igen

Idag är jag så uppfylld av känsla av att knytit ihop säcken. 

Jag är tacksam över att åter mött några av de som spelat så stor roll i mitt liv, som en osäker 20 åring. Jag har återknutit vänskapsband, och jag tänker inte släppa taget. Även om man inte möts i det levande livet varje dag, varje vecka, eller ens varje år. Finns det helt andra möjligheter att hålla kontakten nu mot då. Social medier, genom ett sms eller genom möten. Det är så härligt, 35 år är en ofantligt lång tid. Men tidsspannet känns inte så....

Glad Söndag! Hoppas ni njuter av en härlig dag, jag hoppas på en promenad längs Vättern innan jag tar bussen hem mot Borås. ❤️